Inom mansdominerade yrken är det i regel arbetsgivaren som bekostar arbetsklädseln. I regel tas det för givet att arbetsgivaren bekostar lämpliga kläder till arbetarna, eftersom klädesplaggen utsätts för hårt slitage i de vardagliga sysslorna. Dylika argument som förespråkar att arbetskläder borde bekostas av arbetsgivaren, gäller även personal inom småbarnspedagogiken. Daghemspersonalens kläder slits anmärkningsvärt snabbt och behöver vara anpassade efter dessa arbetsförhållanden. Däröver behöver personalen även kunna arbeta i kallt och ruskigt väder längre tider utan att tvingas gå in när det blir för kallt. Lönen inom ovan nämnda bransch är inte så hög att personalen själv förutsätts bekosta plagg för varierande väderförhållanden samt nya arbetskläder efterhand de slits.

Har vi råd inte erbjuda en lämplig arbetsmiljö samt goda arbetsförhållande till personalen inom småbarnspedagogiken? I dagsläget har vi inte råd att inte förlora kunnig personal på så här lösa grunder. Vi behöver större insatser för att behålla både svensk- och finskspråkig personal inom småbarnspedagogiken. Vårt samhälle kommer att ha svårt att upprätthålla den förvärvsgrad vi har om inte daghemmen har ändamålsenliga förutsättningar att ta hand om våra allra minsta invånare. Och som vi alla känner till, behöver förvärvsgraden i Finland öka.

Ett steg mot en bättre arbetsmiljö för personal inom småbarnspedagogiken är att arbetsgivaren skulle bekosta personalens ytterkläder för höst och vinter. Detta görs redan i dag bla. i Uppsala kommun. En fördelaktig följd av detta förslag är ökad trygghet för barnen, personalen samt för föräldrarna, då personalens uppsättning med största sannolikhet blir mer bestående.

Vi har inte råd att fortsätta med denna arbetsgivarpolitik inom kommunerna. Större insatser behövs för att kunna behålla vår personal inom småbarnspedagogiken.